♥ Sköööön låt! ♥
♥ Klippiklipp! ♥
Imorrn ska jag ääääntligen få klippa håret. Som jag har längtat. Jag ångrar nästan att jag inte bokade tid för färgning/slingning på en gång. Nåja, får boka in det vid något senare tillfälle. För nu ska håret få sig en rejäl omgång. Är less på det mörkbruna tråkiga håret. Of you go! Vi syns till hösten igen.
Släpade mig till jobbet idag, trots att chefen tyckte att jag skulle vara hemma en dag till. Hey, man är ingen miljonär när man är frisk...och man blir då banne mig inte någon när man är sjuk heller. Det är bara att trycka i sig värktabletter och åka o jobba. Det flyger inga stekta sparvar. Men jag måste erkänna, så här i efterhand, jag skulle nog ha stanna hemma en dag till... Mådde inte prima ballerina på jobbet idag.
Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas på en natt utan den förjävliga hostan. Tack & God natt!
♥ Bättringsvägen? ♥
Idag känns det lite bättre. Är på bättringsvägen iaf. Thank God for that! Jag börjar bli sådär laaagomt rastlös i kroppen!
♥ Hemsk värk! ♥
Förkyld.
Feber.
VÄRK i kroppen.
Ont i halsen.
JOBBIG hosta.
Orkeslös.
Ja, så kan man sammanfatta mitt tillstånd nu. Igårkväll trodde jag, i min vildaste fantasi, att jag inte var så sjuk. Well, idag är det bara att konstatera att jag ÄR sjuk. Jag har inte gjort mkt idag, bara legat på soffan med bönan... Som för övrigt har varit helt underbar och låtit matte vila. Jag hostar så mkt att jag tappar luften och är på väg att börja kräkas. Det river i halsen och gör riktigt ont. Har frossa så det står härliga till. Stunder som dessa önskar man att man hade en hjärtevän som kunde pyssla om en lite extra...
Nu ska jag plåga mig själv och gå ut med bönan en sista sväng innan vi kastar in handduken för ikväll. Blir inget jobb imorrn heller. Känner dock en inre stress över hur mkt pengar jag förlorar när jag är hemma. Gaaaah!
♥ Sjukling! ♥
Nä, nu väntar soffan på mig. Min allra bästa vän idag...
♥ Lite förändringar... ♥
Nu är mitt kök färdigställt. Har nya tapeter och nytt golv där inne. Jag är mer än nöjd. Nu vill jag sitta inne i köket och äta. Innan gick jag bara in dit för att hämta/laga mat. Det enda som saknas nu är nya gardiner och lite växter i fönstret. Men det får vänta tills lönen trillar in på kontot.
Bra eller anus?
Har även passat på att boka tid för klippning. Så om exakt en vecka är det jag som får bli fin i håret. Jag längtar!
Sen får vi se vad plånboken säger...säger den JA, så kan det bli ny färg i håret. Jag hoppas! Den som lever får se. Men det hade varit kul att få bli lite fin inför sommaren.
♥ Vilsen i pannkakan... ♥
En sak är jag väldigt säker på. Riktigt säker. But now is not the time.....
♥ Kunde inte motstå dom... ♥
Jag kunde inte bestämma mig så jag tog båda!
Vad tycker ni?
♥ Huvudvärken från helvetet! ♥
Eftersom att jag numera är ensam hundägare så var det bara att klä på sig och gå ut med bönan. Det var ljuuuust ute och skallen bankade. Vi tog en prommis mot fotbollsplanen.
Jag har min hund lös när jag ser att det inte finns en enda hund i närheten. Jag har full uppsikt över området när Jessie springer lös. Kommer det en hund, så kopplar jag henne på en gång! Varför kan inte alla andra göra det? Varför kan ingen annan ta nåt ansvar?
Vi fortsatte iaf vår promenad mot mammas grav. Pappa hade varit där igår och planterat lite blommor. Och jag måste säga att han hade gjort det fint. Jag och bönan satt där en stund. Var så lugnt och fridfullt där på kyrkogården. Kom en söt liten farbror som ville småprata lite. Hans fru låg en bit bort. Efter ett kort samtal så satte han på sig sin cykelhjälm och cyklade vidare.
Efter besöket på mammas grav så började vi gå hemåt. Var skönt att få komma ut och få lite luft, om än skallen höll på att gå sönder. Men bönan måste ju få sin dagliga dos av motion.
♥ Mina skönheter ♥
Igår jobbade jag kväll med gullvivan. Efter att ha gjort det "berömda rycket" på jobbet , vilket innebar en massa duschningar,städningar och tvättningar and so on, så tyckte jag att jag var värd att ta det lugnt på kvällen. Väl hemma såg jag att jag hade fått en avi för att hämta ut ett paket. Jippie!
...och i påsen var det ett "paket"...
...och i paketet var dessa skönheter!
Dom är myyycket finare i verkligheten!
Och tro mig, dom ska användas flitigt i sommar.
Dom var jag värda efter gårdagens samt dagens slit på jobbet...
♥ Morgonprommis! ♥
Planen var att ta några bilder när hon sprang...
...men med min super-snabba-kamera så var hon redan framme...
Bönan var väääldigt sugen på att ta sig ett bad...men matte var inte alls lika sugen på att låta henne bada i det "fräscha" vattnet...
Det finaste man har sätter man väl på bordet?
♥ Tankar... ♥
Grät som vanligt till kvällens avsnitt av Greys Anatomy. På något konstigt sätt så kände jag igen mig i kvällens avsnitt. Eller kände igen är väl kanske fel ordval... Men jag blev påmind om mammas tid på sjukhuset.
I början , när vi precis hade fått reda på att hon hade fått cancer och att den var obotlig, så ville jag inte åka till sjukhuset. Jag ville inte...eller jag visste inte hur jag skulle bete mig när jag träffade min cancersjuka mamma. Självklart åkte vi dit varje dag, men just i början var det bland det jobbigaste jag varit med om. Både jag och min bror satt oftast tysta och stirrade på tv:n när vi var hos mamma. Det var hemskt. Men efter några dagar så sa min mamma till oss att vi inte behövde vara rädda...hon var ju samma person, samma mamma som hon alltid hade varit...om än hon var sjuk. Så efter det tog jag tillvara på varenda besök. Berättade för mamma varje kväll hur mkt jag älskade henne innan vi skulle åka hem.
Det spelar ingen roll om det har gått snart 6 år eller om det skulle ha gått 16 år... jag saknar min mamma såååå fruktansvärt mkt. Tycker fortfarande att det är så förbannat orättvist att min mamma skulle få cancer och behöva somna in för gott.
Saknar dig mammsen! ♥
♥ Matte på heltid! ♥
Efter många om och men, så blev det jag som tog bruna bönan på heltid. Hon är numera min böna. Bara min. Nu slipper hon åka mellan två hem. Känns så skönt! Mitt älskade lilla hjärta ♥
♥ Allt ordnar sig... ♥
Efter ett välbehövligt samtal så känns saker och ting lite lättare. Självklart känns det trist att vi inte riktigt känner samma sak. Men det finns faktiskt ett hopp inom mig. Ett hopp om oss. Hur det än är, så älskar jag denna människa helt otroligt mycket. Förstår inte hur en människa kan vara så underbar. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på han...trots att vi inte är tillsammans. Efter att ha sagt hejdå ikväll så har jag hjärtesorg igen... Jag kommer att sakna ihjäl mig. Trots att det bara är några minuter sedan vi sågs, så saknar jag han redan ♥
